Hjärnans funktioner styr inlärningsprocessen

Vilken känsla att gå igenom dörrarna till kongresscentret idag! Så mycket energi som smittar av sig direkt, människor från världens alla hörn som delar ett gemensamt intresse och som är här för att lära och utveckla sig själva och andra. Häftigt!

Första föreläsningen i ämnet The Neuroscience of Learning (lärandets vetenskap) var en riktig kanonstart på konferensen. Den hölls av Josh Davis från NeuroLeadership Institute. Det är frestande att återberätta hela föreläsningen i minsta detalj, vilket dock skulle falla utanför ramen för detta inlägg. Istället vill jag dela med mig av några övergripande punkter som jag har tagit med mig därifrån.

Den absolut största utmaningen för all utbildningsverksamhet är inte att få människor att lära sig något nytt utan att få dem att verkligen använda den nyvunna kunskapen efter utbildningen.

Hjärnans funktioner styr inlärningsprocessen.

Hippocampus, som är en del av det limbiska systemet, spelar en central roll för korttidsminnet och för bildandet av nya minnen. För att få ökad kom-ihåg effekt och därmed högre inlärning måste vi se till att Hippocampus fungerar så optimalt som möjligt. Detta görs enligt J. Davis genom att uppfylla följande 4 steg i alla lärprocesser.

1) Attention (fokus/uppmärksamhet). Vi lär bäst när vi riktar vår uppmärksamhet på en enda sak i taget. I dag är vi så vana vid konstant multitasking, som leder till splittrad uppmärksamhet. Telefonen, datorn, eller surfplattan är ofta igång samtidigt som vi lyssnar på en föreläsning, tittar på TV eller tom umgås med andra. Forskning visar att multi-fokus minskar inlärningen, oavsett vilken generation man tillhör.

En reflektionsfråga som fastnade hos mig var: 'In what ways have you allowed a culture of media multi-taskig to exist in your classrooms?'

2) Generation (generera kopplingar till befintlig kunskap). Det gäller att skapa så många kopplingar som möjligt mellan det som skall läras in och den kunskap individen redan besitter. Detta sker främst genom reflektion över den egna tankeprocessen och genom att skapa insikter som är kopplade till känslor. Istället för att "leverera innehåll" bör utbildning "skapa utrymme för insikter".

3) Emotion (känslan). Amygdala i hjärnan signalerar till Hippcampus vilken information som skall lagras i minnet. En lagom nivå av känslomässig stimulans är bäst för inlärningen, för starka känslor stör inlärningsprocessen. Detta gäller oavsett om det handlar om positiva eller negativa känslor.

4) Spacing (spridning över en längre tidsperiod). Vi lagrar inte minnen, vi bygger minnen. Att sprida ut inlärningen över en längre tidsperiod ger bl a möjlighet till reflektion, repetition och återberättande för andra/lära andra. Men framför allt ger Spacing möjlighet till att dra fördel av REM-sömnens förmåga att integrera befintligt och nytt vetande. De allra flesta människor behöver 8-12 timmars sömn för att fullt nyttja REM-sömnens effekter.

Vilket utbildningsformat kan då bäst tillgodose alla fyra punkter ovan? F2F utbildningar, E-Learning, Coaching och Gaming uppfyllde alla olika delar i AGE, medan Teaching/Social Learning uppfyllde alla 4.

Detta får mig att fundera kring hur vi kan utveckla de olika utbildningsformerna så att alla i så stor utsträckning som möjligt tillgodose AGE. J. Davis slutsats påminde mig dock om ett citat som jag en gång hörde av min yogalärare: 'If you want to learn something, read about it. If you want to understand it, write about it. If you want to master it, teach it!'

Det var allt från idag. Nu tänker jag se till så att jag får tillräckligt med REM-sömn. Hörs imorgon!