YH-studenterna: Så pluggar man på distans

Hur fungerar er distansutbildning?

Christin: Varje vecka kommer det ett par filmer och kanske läsinstruktioner till någon bok utskickat till oss från läraren. Vi förväntas sedan ta till oss materialet på egen hand för att därefter reflektera över det via ett gemensamt diskussionsforumen via Teams. De mötena används inte för att predika ut kunskap, utan där får vi istället reflektera och ställa frågor kring materialet vi precis tagit till oss.

Daniel: Diskussionsforumen hålls bara en gång i veckan på antingen tisdagar eller onsdagar. Så från onsdag eller torsdag därefter så har man möjlighet att se förinspelade filmer och göra sina reflektioner inför kommande vecka. Vi har också grupparbeten i nästan varje kurs och där har grupperna ofta bollat med sin egen tid för att göra klart arbetet. Det är väldigt mycket egenansvar i detta.

Christin: Jag tycker det är bra att distansformatet ger lite mer ansvar till den studerande, du måste vara vaken, du måste vara alert och ta ansvar för dina egna studier.

Daniel: Formatet är väldigt bra utformat för att passa alla på det sättet. Det finns exempelvis många som ser de här förinspelade lärarfilmerna i 1,25 eller 1,5 gånger hastigheten, vilket också ger flexibilitet. Har du mindre tid och inte har några problem med att ta till dig information på det lite snabbare sättet så sparar du tid som du kan lägga på andra moment i din undervisning, exempelvis dina individuella uppgifter eller grupparbeten.

Christin: Det är flexibelt på det sättet också att när man frågar sig, vad sa läraren där tidigare? Då kan man spola tillbaka i filmmaterialet.

Daniel: Läraren kan också mitt i filmen säga att man ska pausa nu och kolla in en specifik länk eller göra en reflektionsövning, för att sedan starta filmen igen. Hade du gjort samma moment i en fysisk klass så hade det bildats dötid eftersom alla skulle göra de där momenten olika snabbt och behöva vänta på varandra.

Vad utmärker distansutbildning enligt er erfarenhet?

Christin: Det är nog flexibiliteten. Eftersom vi spelar in allt material så tycker jag att den här utbildningen är oerhört flexibel, du kan verkligen sitta var du vill i hela världen och du kan titta på filmerna vilken tid på dygnet som du själv vill. Det enda som styr dig är grupparbetena som du måste synka dig med andra personer.

Daniel: Jag håller med. Det är bara en fast dag i veckan för liveseminarium men de är inte tvingande, kan man inte vara med så kan man istället se inspelningen av seminariet. På det här forumen så delas vi ofta in i mindre grupper för att diskuterar frågeställningar och även de bitarna försöker vi spela in så att det ska bli tillgängligt för alla. Så om man vill förkovra sig i ämnet så finns det verkligen massor material att tillgå.

Hur stor är er klass och varifrån kommer de studerande?

Daniel: Vi består av 55 personer från hela Sverige, Malmö, Stockholm, norra Sverige. Jag ser en del fördelar med det, hade det bara varit folk ifrån Stockholm eller Malmö så hade undervisningen centrerats kring vilka företag som finns i just den regionen. Genom att bredda gruppen så får man andra perspektiv från olika områden. Vi har till och med en som pluggar kursen nerifrån Tyskland.

Hur ser examinationsmomenten ut – där kunskapen kontrolleras?

Christin: I de flesta kurserna har det varit en reflektionsuppgift som ska lämnas in där man skriver ner tankar och funderingar, och så har du vissa ramar du ska hålla dig inom. Vi har även haft kunskapstest inom exempelvis ekonomi, där vi fick logga in i en plattform och så hade vi ett visst antal timmar på att göra tentan.

Daniel: Sedan har vi grupparbetena som bestått av presentationer i kombination med inlämning av ett arbete skriftligt. Då har vi också spelat in presentationer av grupparbeten via Teams och skickat till läraren.

Har man på kameran hela tiden, eller hur fungerar det?

Christin: Lärarna har absolut velat att man har kamerorna på och det tycker jag själv är viktigt. Man får mer tillhörighet, man ser tydligare reaktioner, man ser vem som pratar – jag ser det som något positivt att använda kameran så mycket man kan.

Daniel: Jag kan också känna att man får respektera de andra, visa att man faktiskt sitter och lyssnar. Sedan är det inte alltid man kan ha kameran på, ibland sitter folk i bilen och är uppkopplade och lyssnar. Men om man ändå sitter där framför datorn så kan man gott ha kamera på för att visa att man faktiskt sitter med och lyssnar, på samma sätt som om man hade ett vanligt möte. Nu är man också så pass inskolad i distans, så nu kan det faktiskt kännas lite konstigt om någon på jobbet inte har kameran på – det blir mycket tråkigare att titta in i den här svarta skärmen.

Vilken plats tror ni distansutbildningar kommer ta i framtiden?

Daniel: Alla möts mer och mer på det här sättet. Det är även vettigt när det kommer till miljötänk och liknande. Samtidigt kommer det här säkert att stöta på lite motstånd här och var. Jag personligen föredrar egentligen att träffa folk i samma rum, men jag måste ändå säga att jag förvånats över hur bra distansupplägget har fungerat.

Christin: Jag kan bara hålla med, jag tror också det här är något bra. Det blir också en extra utmaning med Covid19 som kom nu vilket gör att jag tror att många kommer ta efter sättet vi jobbar. Det finns många möjligheter.