Leadership bullshit göder narcissism
Om dessa metoder fungerade i praktiken borde dagens chefer vara lysande stjärnor som leder sina medarbetare och organisationer till framgång och lycka av aldrig tidigare skådat slag. Verkligheten visar något helt annat. Det är hög tid att göra upp med leadership bullshit.
Jeffrey Pfeffer, professor i organisatoriskt beteende vid Standforduniversitetet i USA, höjde ett varningens finger gentemot ledarskapsindustrin redan 2015 med sin bok Leadership BS – fixing workplaces and careers one truth at a time. Pfeffer har ägnat större delen av sitt drygt 70-åriga liv åt forskning och är klassad som en av världens främsta experter inom ledarskap.
Det största problemet när det gäller ledarskapsindustrin, menar Pfeffer, är å ena sidan att den gedigna kunskap som finns på området stöps om till lättköpt underhållning av självutnämnda experter. Den akademiska världen å andra sidan behöver utveckla sitt sätt att göra sina forskningsresultat attraktiva och begripliga för vanligt folk. I annat fall kan det leda till att vi tappar tron på både vetenskapen och ledarskapsindustrin, anser Pfeffer.
Människan tycks emellertid alltid ha fascinerats av goda talare med slagfärdiga budskap, men det är skillnad på fagra ord och seriösa budskap. I den bästa av världar förenas en fin förpackning med ett kvalitativt innehåll. För att uppfatta skillnaden behöver man själv vara sakkunnig i ämnet. I annat fall är risken stor att man blandar samman relevant kunskap med en inspirerande kick för stunden.
Det öppnar dörren för narcissistiska pratmakare som serverar framgångshistorier i parti och minut. Vad den intet ont anande lyssnaren i regel inte förstår är att deras historier ofta är tagna ur sitt sammanhang, kan vara frukten av rena tillfälligheter eller bara är skrönor. Ett talande exempel på det är myten om att kroppsspråket står för 55 procent av intrycket i ett talat budskap medan 38 procent är rösten och endast 7 procent är själva orden.
Resultatet blir att vi blandar samman inspiration med fakta och fungerande metoder baserade på empiriska studier. Det ger i sin tur näring åt bilden av chefen som en karismatisk superhjälte. Dennes stordåd och lyskraft blir i realiteten svår att mäta sig med. Superhjälten skapar nämligen orimliga förväntningar hos omgivningen och gör att vi omedvetet placerar oss själva i underläge i väntan på motivation och kraft från underverket där ovan.
När den inspirerande kicken har lagt sig och vardagen tar vid är vi därför tillbaka på ruta ett igen. Den baksmällan bidrar till att öka osäkerheten och frustrationen hos både chefer och medarbetare. För att kunna utveckla ledarskapet behöver vi fakta, bevis och metoder som fungerar i just det sammanhang vi själva verkar i. Ett gott ledarskap är därför ingen sockersöt glasyr på tårtan utan ska ge god näring och genomsyra hela organisationen.
Stockholm 29 maj 2017/Christina Davisson
Christina Davisson är språkvetare och har undervisat i bl a retorik på Stockholms universitet. 15 års analys av presentationsmaterial har lett till specialintresset hur retorik kan användas för att manipulera budskap i syfte att ljuga och dölja fakta.