Från YH-student till vd i New York

– Det är lite nypa i armen-känsla att det här är mitt kontor, det är helt galet! Jag hoppas den här wow-känslan kommer vara kvar ett tag till, för den ger en energiboost.

Vi pratar med Emma via videolänk, där hon sitter på 29:e våningen i 900 Third Avenue-skrapan på centrala Manhattan. Hon vinklar kameran mot fönstret och visar upp den svindlande vyn över storstaden.

– Det är jättefint nu när det börjar bli sommar. Där borta kan man se Centralpark, som börjar bli grönt.

Att tänja på komfortzonen

Så länge Emma kan minnas har hon strävat efter att ständigt försöka kliva ur sin komfortzon. För tre år sedan var hon 21 och arbetade som säljare på en skönhetsbutik i Göteborg. Då beslöt hon sig för att lämna komfortzonen och börja studera till Account Manager Digitals Solutions vid IHM.

– För några dagar sedan fick jag en notifikation om att det var ett år sedan vi tog examen. Det känns som det gått lång tid, men det har det inte.

Komfortzonen fortsatte växa. Redan innan examen förra året fick Emma möjlighet att jobba 60 procent på Startupbolaget Zalster, och direkt efter avslutad utbildning hoppade hon upp till 100 procent. Emmas inledande roll för bolaget var att leta och bearbeta nya kunder för den nordiska marknaden.

"Jag svarade att jag inte ser mig i Sverige om tre år, och då svarade de: Bra, för det gör inte vi heller."

– Det var en snabb inskolning på Zalster. De är ett startupbolag med en snabbrörlig organisation, och det märks. Under förra året var det många resor till Stockholm, där bolaget har kunder, men även till Dublin och Facebook där. Zalster är Facebook Marketing Partners, så är det viktigt med en god relation med dem.

Zalster har funnits i fyra år och arbetar med att erbjuda kunder optimering av Facebooksannonsering. Det går undan för startupbolaget som dubblat sin personalstyrka bara det senaste året.

– I november förra året fick jag och min kollega Emma Janerfeldt förfrågan om vi ville ha ansvar för expansionen i USA.

Blev du förvånad över förfrågan?
– Både ja och nej. Redan vid första intervjun med Albin Stööp och Johan Swärd här på Zalster så fick jag den klassiska frågan: Var ser du dig själv om tre år? Jag svarade att jag inte ser mig i Sverige om tre år, och då svarade de: Bra, för det gör inte vi heller. När förfrågan kom så var det så klart en ära att de litar så pass mycket på mig och Emma och tror att vi kan ta oss an projektet på rätt sätt.

Torsdagen 26 februari flög Emma och Emma iväg, och redan på fredagen hade de sitt första event på kontoret i New York.

– Vi sitter i ett kontorslandskap som heter Gateway, som är en slags plattform som svenska företag kan ta avstamp från. Så här sitter många svenska företag som man kan lära sig av om utmaningar och mål.

Vad består ditt arbete av på Zalster?
– Mitt uppdrag är att göra det här företaget känt på den nordamerikanska marknaden. Så jag arbetar med allt som jag anser är ett steg mot det målet. Det handlar om att strategiskt och operativt jobba med vår egen branding och marknadsföring, delvis via egen marknadsföring på exempelvis Facebook och Google. Men även genom att hitta nya samarbetspartners, prospektering av nya kunder såväl som bearbetning av befintliga, kontinuerliga marknadsanalyser och konkurrentanalyser för att hålla oss uppdaterade om trender och positionering på marknaden. Innan vi kom till New York var vi också ansvariga för att göra vår go-to-market-strategi.

Ingen arbetsdag är den andra lik för Emma Kinnås som snittar två, tre event i veckan. Hon berättar också att det är stor skillnad mellan affärskulturen i Sverige och USA, vilket exempelvis innebär att arbetslivet och fritiden flyter ihop på ett annat sätt i New York.

Tre skillnader mellan Göteborg och New York

– Här är det inte mycket 8-17 arbete. Man börjar senare för att kunna gå på event efter jobbet, här kan man gå på event varje dag om man vill. I timmar blir dagarna väldigt långa, men för att kunna hålla i längden, måste man ha känslan av att man inte jobbar utan flätar samman fritid och jobb. Jag träffar människor och utsätter mig för situationer jag även skulle kunna göra i personliga sammanhang.

En annan skillnad mellan länderna är att det är svårare att få tag i personer på Manhattan än det är i Göteborg.

– I Sverige kan man få tag i en marknadschef eller CEO via mail eller LinkedIn, det är oftast inte jättesvårt. Här i New York ser hierarkin ut på ett annat sätt. Du får inte tag i en CEO genom att begära en reachout på LinkedIn, utan här behöver du personer, dörröppnare som känner personerna vi vill rikta vår marknadsföring till. Så man försöker vara på event där de rätta personerna är och berätta vad de vinner på att välja Zalster.

"Hur jag valt arbetsgivare, hur jag tagit mig an arbetsuppgifter, hur jag kommunicerat med mina chefer - allt har handlat om att nå det här målet."

Emma Kinnås ger ett mycket ödmjukt och avslappnat intryck under vår intervju, men hon berättar samtidigt att en tredje viktig skillnad mellan Sverige och USA är jantelagen.

– Jag är jättetacksam för alla möjligheter jag fått, men jag vågar också ställa mig upp när jag gör något bra. I det amerikanska klimatet är det något man måste göra för att överleva - håller man på jante eller lagom-tänket blir man bortputtad.

Varför tror du att just du lyckats ta sig långt så pass fort?
– Jag tror jag är där jag är för att jag har varit väldigt ärlig mot mig själv med vad jag vill - mitt mål har länge varit att komma hit. Hur jag valt arbetsgivare, hur jag tagit mig an arbetsuppgifter, hur jag kommunicerat med mina chefer - allt har handlat om att nå det här målet.

Jag är 24 år och har aldrig gjort nåt sånt här tidigare, men det har ju inte många 50-åringar heller, och varför skulle de klara det bättre? Man ska inte underskatta andras erfarenhet, men man ska också våga lita på sina egna förmågor.

Sedan uppstart i februari har Zalster AB:s amerikanska gren, Zalster Incorporated, samlat på sig fem affärskunder och Emma Kinnås har stora förhoppningar på en fortsatt snabb utveckling. Sin personliga framtid beskriver hon så här:

– Den är något oklar, det här ju varit mitt slutmål på något sätt. Att flytta till ett annat land var förut ett stort steg. Jag har åkt ifrån alla vänner, familj, pojkvän och kollegor för att bosätta mig i en stad jag bara besökt en gång tidigare, men nu känns det inte så läskigt längre. Jag har ingen aning om var jag kommer befinna mig i framtiden, och det är positivt. Jag kommer att våga ta mig dit jag vill, det kan vara Europa eller Asien eller var som helst - men jag är inte redo att komma hem riktigt än.