En perfect match?

Ja nu var det ju det där med tiden igen, vart tar den vägen?

Känns som om det inte var längesedan det var jul, och nu är det midsommar..? Det är galet. Helt galet, men kul, väldigt kul.

Mycket har hänt under första halvan av 2016, jag har börjat skriva om det här flera gånger, men sen har något annat kommit emellan och dagarna, veckorna går…

Jag tänker att vi tar det ifrån början.

Efter genomförda förändringar i affärsplan och organisation 2014 fortsatte arbetet med förändringar och planer framåt. Vi tre operativa ägare som var kvar kände att vi tagit oss till en platå, men att vi för att komma vidare behövde tänka större, tänka längre och tänka nytt. Hur skulle vi på bästa sätt växa? Skulle vi försöka få in kapital för att växa? Hur skulle ägarbilden se ut? Vem ville man få in? Många tankar och diskussioner senare kom vi fram till två olika val. Antingen skulle vi köpa ett bolag, eller helt enkelt sälja. Vi bedömde det som för långsamt och tungt att växa organiskt, nytt kapital eller ej, och med fokus på tillväxt ville vi att det skulle gå lite snabbare. Vi bedömde att en större aktör kan få fler fördelar än en mindre, och önskan om att bli större snabbt blev därför avgörande.

I slutet av juni 2015 köpte jag ut de tre dåvarande externa ägarna. Två hade varit externa ifrån start och den tredje var extern efter nedläggning av affärsområdet service och underhåll i den form det var då. Vi hade helt enkelt kommit till olika lägen där vi inte kunde eller inte ville skapa framtiden för Concept tillsammans med nuvarande ägarstruktur. No hard feelings, bara ett konstaterande att det var kul så länge det varade.

Arbetet fortsatte. Hur vill vi att en ett bolag som köps eller köper ser ut? Vad ska det bidra med på resan? Vad är vi bra på och vad behöver vi stärka upp? Sakta men säker började en drömbild att formas. Vi insåg då också att vi faktiskt var mer intresserade att sälja delar än att köpa. Anledningen till detta var i första hand att vi kände att de egna tillgångarna inte var tillräckligt stora för att på ett tillräckligt bra sätt finansiera ett köp av den storlek av bolag vi ville gå samman med. Vi ville att det minst skulle vara lika stora/små som vi, gärna större. Bakgrund till detta var att vi ville kunna ta större projekt, och för många kunder är det för stor risk att lägga projekt på en leverantör som skulle motsvara hälften av den totala årsomsättningen… Fullt förståeligt, men ändå en faktor i vår drömbild. Målet var och är att växa.

Tiden gick, vi funderade lite till. Planen var att 2017 mer aktivt arbeta med att hitta köpare.

Plötsligt fick vi information om ett bolag som var ute och letade. Det var egentligen alldeles för tidigt för oss, typ 1,5 år förtidigt. Men vi tänkte att det kan ju vara lika bra att ta en kontakt och se vad det är för någonting. Man måste ju börja någonstans lixom. Sådant här kan ju ta tid. Vi lär ju inte sälja till första bästa. OK, vi bokar ett första föresättningslöst möte. Hur svårt kan det vara typ.

Ja. Ni förstår ju hur det där första mötet gick. Alldeles för bra. På tok för bra. Jag tror jag talar för alla inblandade när jag säger att det var en perfect match. Sevab-Teknik och Concept AB. Alltså, tjena.

De, mycket mer inriktade mot styr och regler, vi mot mek. De, starka på stora Siemens-system, vi bra på mindre fristående enheter. Tillsammans kunde vi bredda vårt totala erbjudande till att nå bådas vision- Att bli en komplett helhetsleverantör. Tillsammans kan vi också ta större projekt.

Visst, tanken slog ju en att det var för tidigt, det var fel att köra på första bästa (visst hade vi haft andra kontakter, men inga så intressanta som att ens ta det vidare till möte) att vi skulle bygga lite mer för att kunna sälja lite dyrare… Men, faktum var, den här matchen var för bra för att inte gå vidare med. Och, hela tanken med att sälja var ju för framtiden, för att skapa någonting ännu bättre än vad vi hittills lyckats med. Nått större. Tror vi på en framtid tillsammans? Ja, absolut. En bra dessutom.

Förhandlingar startade. Vad var viktigt? Vad var inte viktigt? Hur ska det vara nu? Hur ska vi göra sen?

Jag ljuger om jag säger att det gick helt problemfritt. Visst ha vi nog alla inblandade varit både arga, besvikna och otroligt frustrerade. Vi avblåste det hela, för att sen inse att vi måste få det att bli affär. Vi kan inte slänga bort den här chansen. Med den gemensamma inställningen kommer man såklart i mål. Vilket vi gjorde. I mitten av maj var allt klart. Jag var helt slut efteråt, en plugg som gick ur typ. Men så nöjd. Så stolt. Så taggad för att se hur långt vi kan komma tillsammans, få börja jobba ihop för att erbjuda marknaden det gemensamma erbjudande som vi är så övertygade om är bra, riktigt jäkla bra om man får lov att vara lite osvensk.

Båda bolagen genomförde detta köp med tillväxt som mål. Beslutet togs tidigt att båda bolagen och dess varumärken skulle finnas kvar separat, med oförändrad ledning, men att vi samtidigt skall verka för en stark gemenskap och ett ”vi” där gränserna mellan medarbetare, kunder och leverantörer suddas ut för att i slutändan ge de absolut bästa förutsättningar för de leveranser vi gör.

Vi startade genom att ha studiebesök med hela gänget hos varandra. Vi gjorde en rundvandring, fick information om olika kunskaper, tjänster, hur vi arbetar, vem som gör vad mm för att sen avsluta med lunch. För oss är det viktigt att vi blir varandras resursbanker. Innan man tar in extern part eller liknande, så ska vi kolla med den andre om det kan finnas in-house eller om man har en superkontakt att förmedla. Verkligen så himla kul. Vilket gäng vi är! Även om jag och de andra som varit med i förhandlingarna, verkligen tror att detta är bra, så var det verkligen jätteskönt att få så mycket positiv respons ifrån medarbetarna. Likaså ifrån kunder och leverantörer. Lite som ett kvitto på att man faktiskt inte är helt galen. Rätt skönt, ibland undrar man…

Jag har ju lätt för att bli lite sentimental, och varför ändra på nått nu?

Så, på lite mer än 5år har vi kommit väldigt långt. Vilket gäng, och jag är så stolt över dem jag har förmånen att arbeta med. Vilka dårar, men vilka grejjer vi gör. Och vilka kunder vi har äran att få arbeta med. Nu är vi påväg in i en ny fas, en fas som jag tror kommer bli den bästa hittills. En Sevab och Concept-fas. För, vi har hittat ett gäng som är minst lika knäppa som vi, som vi nu får fortsätta resan tillsammans med. Kan det möjligtvis bli mycket bättre? Jag tror inte det. Jag vet att det inte blir det. Jag har uppfyllt ännu en dröm. Fy fan va gött rent ut sagt.