Den uppkopplade kossan och…

Först noterar vi en som passerar oss, sedan har ögonen ställts in och plötsligt ser vi flera varje dag ute i trafiken. När vi passerar Googles kontor ser vi ett garage med flera hundra som bara väntar på att någon ska behöver bli körd någonstans. Men hur jag än försöker får jag inte kontakt med någon så att jag får provåka, tyvärr.

Men en dag så stannar det en bil vid rödljuset när jag kommer promenerande. Jag springer fram till bilens förarplats, ja, det finns en förarplats, för lagen säger att det måste sitta en person där. Den personen vevar ner rutan och jag hinner fråga hur det känns innan de ska iväg;

– Scary, but just a little bit, svarar hen med ett snett litet leende.

Jag har skrivit lite om konsekvenserna av förarlösa bilar tidigare: med mer plats på våra gator, mindre köer som ger mindre avgaser och bättre utnyttjande av våra resurser. Att nå dit kommer nog ta lite tid men det är definitivt dags att stadsplanerarna tar med detta i sina beräkningar.

När jag senare samma dag lyssnar på Sean Ness på Institute For The Future så lyfter han en helt annan aspekt, möjligheternas problem. Han menar att vi med självkörande bilar drastiskt kommer att minska antalet olyckor i trafiken. Det är naturligtvis bra men det skapar också problem för sjukvården.

Idag avlider ca 3.300 personer på intensivvårdsavdelning i Sverige – och av dem blir cirka 150 personer organdonatorer. Med drastiskt minskande antal olyckor kommer vi alltså att få färre antal organdonatorer. Inget gott som inte har något ont med sig skulle man kunna raljera här, eller så löser vi det genom att bli fler som anmäler oss till donationsregistret.

Men åter till bilarna. Några dagar senare träffar vi Thomas Olsson, Head of Experience Center på Ericsson i Santa Clara. Thomas berättar om molntjänsten de utvecklar just nu tillsammans med Scania.

Bakgrundsfakta är, i korta drag, att kostnader för åkerier i princip fördelar sig i tre lika delar, avskrivning, drivmedel och löner. I lönedelen ligger kostnaderna för dubbel personal då vi har lagstadgad vila för förarna efter x antal timmar eller så får bilen helt enkelt stå still.

Nu experimenterar man med radioteknik som innebär att man kan samköra flera långtradare.

Tänk er att bil A kör på motorvägen från Stockholm söderut, bil B har lastat av i Norrköping men ska sedan ner mot Göteborg. De får kontakt via mobilen och ser varandras planerade rutt och tider. På E4:an utanför Norrköping så får de kontakt, bil B lägger sig bakom bil A, nära, och dockar in i dennes styrning.

Alltså, föraren i bil A har nu kontroll över båda fordonen, utan att de är sammankopplade annat än digitalt, föraren i bil B kan nu ta sin paus utan att bilen behöver stanna. Fantastiskt spännande.

Senare på färden så lägger sig bil B längst fram och tar kontrollen över båda fordonen, HONK HONK, här kommer bil C också och ansluter till konvojen. Vi har nu ett rullande tåg av tre 24-meters långtradare men just nu är det bara en förare.

De ligger också så tätt intill varandra att drivmedelsförbrukningen minskar rejält, ungefär som när våra skidåkare ligger bakom varandra för att spara energi. Nu är det dags för konvojen att dela på sig för de ska till olika leveransadresser men de ses snart igen ute på vägarna. Snart i verkligheten, nära dig :-)

Ett annat projekt som Ericsson jobbar med nu tillsammans med Maersk (containerbåtar) och Chiquita (bananföretaget) där man genom uppkopplade containers ska kunna styra mognadsgraden på bananerna så att de är perfekta för leverans ut till butikerna när de anlöper hamn. Man räknar med att spara ca 30% av kostnaderna mot idag. Så…

…över till den uppkopplade kossan.

En av de känsligaste delen på en ko, för att den ska må bra, är våmmen. Den första av kons magar. Våmmen är som en stor behållare med 10 miljarder bakterier och 1 miljon protozooer (encelliga djur) och dessutom finns ett antal svampar som tillsammans ska bryta ner allt det som kon sätter i sig, för att senare ta vägen ut till nätmagen, bladmagen, löpmagen och tarmarna, där all näring ska tas upp. Så om inte våmmen fungerar så fungerar inte kon.

Här har man nu gjort försök där man har placerat en sensor i våmmen som läser av pH-värdet, som då indikerar på om kon mår bra och vad som eventuellt behöver tillföras i deras kost. Idag ger en ko mellan 10 till 30 liter mjölk per dag och man räknar med att kunna fördubbla den produktionen om kon mår riktigt bra. Spännande när man tänker på hur det digitala kan förändra. Samtidigt hör vi redan idag en debatt om att korna mjölkas för mycket, vilket gör att deras juver inte mår bra så där behövs nog också en lösning.

Onekligen så är det mycket som händer och kommer att hända. Man räknar dock med att 99% av alla Start-ups misslyckas, det innebär inte att arbetet nödvändigtvis är gjort i onödan, tvärtom, det skapar insikter och nya idéer som i sin tur skapar nya idéer osv.

För ett tag sedan var jag med och stöttade ett crowdfundingprojekt där man hade en idé om en snusdosa med ett låst lock som styrdes digitalt, Pouchguard. Du skulle alltså kunna styra hur ofta du, eller någon annan, fick ta en snus och i vilka intervall. Jättekul idé. Projektet har inte blivit av ännu tyvärr men kommer säkert utvecklas eller bli en ny idé. Jag kom att tänka på det nu för det är verkligen så att allt kan förändras, stort som litet, viktigt eller oviktigt och det känns både spännande och lite läskigt.

Ha det gott!

Aludd - Content strategist & creator för små och stora företag.

p.s. Predictive mobility pratas det om en hel del när det gäller förarlösa bilar, enkelt förklarat så handlar det om att alla bilars data tillsammans skapar underlag för vad som kan hända på din färdväg om till exempel fem minuter. Det här är ett spännande ämne som jag ska fundera vidare på men ni får gärna komma in med tankar kring detta. För även om tekniken utvecklas för bilar så måste man kunna använda det i många sammanhang, släpp loss fantasin!