Är era män svin?

För ett tag sen var jag på konferens för Kvinnliga Ambassadörer- ett nätverk som skall främja kvinnliga företagare och som är ett initiativ ifrån tillväxtverket.

Ideen är jättebra. Det är viktigt att belysa de problem som faktiskt finns i vårt samhälle. Samtidigt får det inte bli ett felvridet fokus. Att detta initiativ tagits ifrån Tillväxtverket, är för att de ser en outnyttjad potential hos många kvinnor, och genom att främja den, ser de en möjlighet att tjäna pengar åt staten. Simple as that.

Hur som helst, vid denna konferens fick vi möjlighet att mingla med varandra och jag pratade då med en äldre dam. Vi hade jättetrevligt och pratade om liv, yrke, drömmar... Plötsligt frågade hon:

- Får du, som bara jobbar med män, uttstå mycket sexskämt?

VA?! Jag blev riktigt förbannad och snäste åt henne "Ser jag ut som en person som man slänger sexskämt över?!" Ursäktande mumlade hon att det ju såklart inte var så hon menade. När jag undrade hur hon menade så kunde hon inte svara på det. Men det kan jag. Det hon undrade, var om jag, lilla flicka, fick utstå mycket ifrån de stora, hemska elaka MÄNNEN.

Jag har också vid ett annat tillfälle då dikussionen på en av våra träffar kom att handla om hur synd det är om oss kvinnor, vilka svin alla män är, stuckigt ut hakan. Såhär i efterhand insåg jag att detta skapades två läger. Några som till fullo höll med mig. Några, som nog från och med det tillfället inte ens skulle släppa in mig om världen höll på att falla samman... Hur som helst, jag var tvungen att fråga dem då:

-Är era män också svin?

De tittade på mig med frågande blickar, några mumlade "Nä såklart inte. Det var det dummaste jag hört. Vem är hon som kommer här.." Jag fortsatte med att säga att dessa män de pratade om, de män som var så elaka, likaväl kunde vara någon av deras män. För vad jag vet, så kan dessa hemska personer faktiskt vara min kollega, en anställd eller min chef. Likväl som deras man. En fantastisk älskande man, far och vän. Ängel på ledig tid, men en djävul på arbetstid då eller?

Det är detta som gör mig förbannad, inställningen som många kvinnor har. Det är visst synd om oss. ALLA män är elaka. Vi får inga möjligheter. Läs noga FÅR. Vi FÅR inga möjligheter. Vi FÅR inte samma löner. Tacka fan för det, en möjlighet måste man FÖRTJÄNA och TA. Man får inte. Att få, innebär i min värld att man tar emot en gåva el liknande UTAN förpliktelser för motprestation. Diskussionen blir fel, när man sätter sig i offerhörnet. Och ska ha. Få. Det som glöms bort, är just att vi måste förtjäna och ta. Det gäller alla, kvinnor, män, barn... Alla.

I denna diskussion så är det självklart också viktigt att lyfta de frågor där det faktiskt är problem. För att få ett mer jämnställt arbetsliv behöver förutsättningar skapas. Lika lön för lika arbete. Föräldradagar... Ja ni förstår. Men, jag är fullständigt övertygad om att en förändring också måste ske i än större utsträckning hos oss kvinnor. Vi är fulla med fördomar. Sådanadär kunniga personer säger alltid "Förändringar börjar hos en själv". Jag tror det är sant.

Och som svar på damens fråga. Nej jag har inte utsatts för sexskämt. Jag brukar inte heller sexskämta med mina kollegor. Så, nej, de blir inte heller utsatta för sexskämt. Bra va? Jag tror man kan kalla det för jämnställt.