Alexander Pärleros, finns han på riktigt?

Googlar man så får man upp allt från rekordung säljare på SBS, svensk mästare i att äta hamburgare, elitsimmare, röjdykare, årets supertalang i klassen entreprenör, årets superkommunikatör och grundare av flera bolag som Mobilio, Framgångspodden och Pensionera. Det ska onekligen bli spännande att träffa IHMaren Alexander Pärleros och få höra lite mer om hans drivkrafter.

Jag träffar Alexander, 32 år, på hans kontor i Stockholm, mitt emellan några inbokade möten han har, och tänker att det kanske blir svårt med en intervju under så stressade former. Men Alexander är superlugn.

Vi börjar prata lite om hans uppväxt. Hans chilenska far försvann när han var lite drygt två år, och han växte upp med sin mamma som hade det tufft, men som kämpade på så gott hon kunde. Han hamnade fel och åkte fast för snatteri, betygen sjönk och av olika anledningar blev det fosterhem ett tag, en period där han fann stöd hos sin mormor, som han understryker, har betytt oerhört mycket.

Inte alls den öppningen jag förväntade mig och jag kommer av mig lite, Alexander noterar det och säger med ett leende:

– Om man får allt serverat från början har man dåligt med erfarenheter med sig ut i arbetslivet när det är dags. Själv började jag jobba tidigt, 14 år, på MC Donalds, på städbolag och senare också Gallerix. Jag insåg att, om jag ville ha något fick jag skaffa det själv. Jag började också simma i en klubb, vilket gav mig mycket disciplin och jag kom på fötter igen.

– Men går det att släppa tankarna kring din uppväxt och gå vidare?

– Klart att det finns saker som jag helst hade sluppit, men samtidigt har allt jag upplevt format mig. Jag är väldigt glad i mitt liv idag och kanske inte hade varit här utan min bakgrund. Jag har också utvecklat en bra känsla för människor genom åren, och jag har lärt mig att vara mig själv, även om jag ibland kan känna att jag inte passar in riktigt.

– Kan du utveckla detta med att inte passa in!

– Ja, jag dricker inte alkohol men har aldrig gjort någon affär av det, men detta har ofta setts som väldigt konstigt. Särskilt när jag var lite yngre upplevde jag att det var väldigt jobbigt när till exempel företagen jag jobbade på hade kick-off. Folk nöjde sig sällan med att dricka själva utan ville hela tiden att jag skulle vara med. Det hände att jag shottade i vatten bara för att slippa alla konstiga frågor, det gör jag inte längre.

Att jag ständigt utmanar mig själv kan också upplevas som annorlunda. Att tänja på gränserna för vad man själv tycker är jobbigt eller pinsamt är oerhört utvecklande. Om man tar med sig den upplevelsen in i framtiden, så kan man alltid falla tillbaka i de tankarna som uppstod då och få kraft i att det trots allt gick bra den gången.

För några veckor sedan så blev jag ombedd att hålla en föreläsning på engelska. Min omedelbara reaktion var nej, jag blev jätterädd. Men med lite resonerande med mig själv och tankar kring hur jag löst andra jobbiga problem så tackade jag ja, och det blev väldigt lyckat. Nu vet jag att jag klarar av det och har kunskapen att även våga testa mina idéer globalt.

Min bakgrund som säljare har också hjälpt mig mycket, det var här jag fick modet att ta kontakt med folk, och jag lärde mig att lyssna!

Jag vågar tänka utanför boxen. Gör du bara normala saker så får du bara normala resultat, så enkelt är det.

Om jag tittar på din bakgrund så är det inte svårt att se att du fick mycket av din drivkraft av att du saknade ekonomiska resurser för att göra det du ville. Men nu har du många lyckade affärer bakom dig och, jag förmodar, en väldigt bra ekonomi. Var hittar du drivkrafterna idag?

– Det här är en känslig fråga, för folk blir ofta provocerade av att man har stora drömmar. Men för mig är det inte pengarna som driver, jag vill vara med och göra världen lite bättre. Det finaste man kan uppnå är att kunna medverka, och inspirera till, att människor får det lite bättre. Jag vill bli ett stort namn som Musk eller Jobs genom att göra saker annorlunda, och jag är inte rädd för att misslyckas så länge jag gör saker som är goda.

Framgångspodden är ju till för att inspirera folk att själv våga ta steget och utveckla sina idéer. Pensionera har vi skapat för att bankerna måste utmanas, det är alldeles för många som betalar höga avgifter eller rent av blir lurade, och jag har fler idéer som jag hoppas ska förverkligas i framtiden.

Du är Diplomerad marknadsekonom på IHM (DIHM), vad har det givit dig?

– Jag var 22 år när jag började på IHM, samtidigt som jag satsade väldigt mycket på mitt jobb på SBS, och helt ärligt så var jag nog inte den bästa studenten. Men med god planeringen och mycket jobb så lyckades jag i alla fall.

Jag fick med mig mycket kunskaper att använda direkt i mitt yrkesliv, och det var mycket som kompletterade det jag redan kunde. Jag gick från att vara säljare till att våga bli VD.

Trots dina framgångar och allt du redan hunnit med så får jag känslan av att du har svårt att själv se att du är duktig?

– Jag är nog inte så duktig i traditionell mening. Jag har haft ganska dåliga resultat på till exempel högskoleproven, men det är klart att jag ser tillbaka på det jag gjort hittills och känner mig glad. Sammantaget så har jag lärt mig att använda mina positiva egenskaper och jag har nog tvingats att bli streetsmart, och jag har nog högre EQ än IQ, och det gäller att förvalta det väl.

Du har många järn i elden hela tiden, hur går det ihop med familjelivet?

– Det går bra. Ida, min sambo sedan sju år, jobbar som Influencer inom träning och har också ett maxat schema, så det gäller att planera bra. Nu i sommar ska vi iväg fyra veckor i en husbil, och då är det bara fokus på att ha tid för varandra. Vi har inte ens planerat någon körsträcka, vi tar det som det kommer.

Då tackar jag för mig och önskar dig en trevlig sommar.

– Tack och detsamma till dig.

Alexander är ett unikum, på många sätt, men främst för att han inte räds att ha stora drömmar, och att han inte låter omgivning sätta gränserna för hur stora drömmar han ska ha, imponerande. Jag upplever Alexander som oerhört ödmjuk, på ett trovärdigt sätt, inför sina framgångar på ett sätt jag knappt upplevt innan, förmodligen för att han, i sitt eget huvud, har många steg kvar att ta i sitt yrkesliv. Jag ska följa hans karriär med stort nöje!

Jag har många gånger under min tid på IHM träffat på människor som säger att de inte var klassens ljus, inte så duktig eller liknande, men som senare i livet nåt många av sina yrkesmässiga mål. Samtliga av dessa säger att lärarna på IHM lyfte dem genom sitt sätt att lära ut och/eller att diskussionerna i klassrummet drev dem framåt, det blir jag också väldigt imponerad över.

/Aludd